Om du var min chef…

Först och främst, vad skulle jag ha för jobb?
”Du skulle arbeta på Akademiens sekretariat.”

På vilket sätt skulle din anställningsintervju med mig skilja sig från andra anställningsintervjuer?
”Det skulle mera vara ett kultursamtal där du bland annat fick tillfälle att redogöra för din uppfattning om Akademiens verksamhetsområde.”

Vad skulle vara helt fel av mig att säga då?
”Att du tycker att Akademien borde bli mera folklig.”

Horace, du har ju ett väldigt speciellt förnamn. Om min tvillingbror och jag båda sökte jobb hos dig och det enda som skilde oss åt var våra namn – jag heter Erik och min bror har ett underligt förnamn, Balcarras – vem av oss skulle få jobbet?
”Jag medger att ett namn som Balcarras vore ett plus.”

Skulle mina kollegor ha något internt smeknamn på dig?
”Det sägs att några av ledamöterna i början av mitt sekreterarskap kallade mig ”amiralen”. Men jag vet inte om det spred sig till de anställda.”

Skulle vi fira dig på något särskilt sätt den 1 juni varje år? Det var ju det datumet du blev Svenska Akademiens ständige sekreterare. Det är ju liksom din födelsedag.
”Nej. Det skulle förvåna mig mycket i så fall.”

Vad skulle jag uppskatta hos dig som chef?
”Tydligheten, uppriktigheten.”

Vad skulle jag reta mig på hos dig som chef?
”Att jag så sällan ger beröm.”

När skulle jag se dig bli irriterad eller arg på mig?
”När du har skjutit upp någonting som jag bett dig att göra genast.”

Låt säga att vi satt vid fikabordet och pratade om böcker vi helst inte vill erkänna för andra att vi har läst. Vilken bok skulle du nämna då? Jag började i alla fall med att säga ”Jackie Collins Hollywoodfruar” och vår kollega sa ”Gay Bulgaria”.
”Jag skulle säga Kulturutredningen.”

Vad handlar den om?
”Hur man skulle kunna flytta anslagen fram eller tillbaka mellan hjälplösa, underfinansierade institutioner för att ge ett sken av att staten värnar om kulturen.”

Tror du att jag skulle känna mig korkad i ditt och mina kollegors sällskap? Ni kan ju klämma ur er saker som ”romantikens gränsöverskridande energi kommer att frigöras först när vi läser den som texter och inte som en världsåskådning”.
”Det är sant, men det sker oftast i skrift eller också när vi är säkra på att den vi talar med är mottaglig för sådana sanningar. Du skulle kanske inte märka så mycket av det.”

Vad skulle vi anställda se dig göra strax innan du gick ut genom dörren och tillkännagav årets Nobelpristagare i litteratur inför världspressen?
”Vid det tillfället har jag endast sällskap av Akademiens intendent, som ser mig slå upp några främmande glosor inför de kommande samtalen med utländska journalister om den nya Nobelpristagarens författarskap.”

Om jag bad snällt, bokstavligen på mina bara knän, skulle jag få göra intendenten och dig sällskap där bakom?
”Nej, det kommer inte på fråga.”

Hur skulle vi skämta med varandra på Svenska Akademien?
”Det skulle jag aldrig få veta. När jag någon gång besöker kafferummet, väntar man sig att det är jag som skall stå för skämten.”

Skulle jag få ha aktier i bokförlag som flitigt återkommer i Nobelprissammanhang?
”Ja, varför inte? Du skulle ju inte ha minsta inflytande över valet av pristagare.”

Skulle jag få blogga om mitt liv på Svenska Akademien?
”Nej.”

Varför inte? Den skulle ju bli så smaskig att till och med analfabeter skulle sätta sig i skolbänken bara för att kunna läsa den själva?
”Ja, men vem skulle sedan kunna skilja mellan Svenska Akademien och Expressens redaktion?”

Svenska Akademien har ju ett turbulent inre. Vissa akademiledamöter kritiserar varandra offentligt och Knut Ahnlund har ju knappt dykt upp sedan 1996. Hur mycket av det skulle jag märka som anställd?
”Inte mycket. Stelnande anletsdrag när vissa namn nämndes, det är i stort sett allt.”

Svenska Akademien sammanträder ju varje torsdag klockan 17 och då får ingen annan närvara än akademiens ledamöter. Då undrar jag, skulle jag genom dörren kunna höra vad ni säger eller är den så tjock att det inte går?
”Det är prima virke från 1770-talet i dörrarna, så det går inte att uppfatta vad vi säger där inne.”

Vad skulle jag höra då?
”Möjligen skratten.”