– Jag kan inte se mig själv som en snygging, jag ser mig själv som en liten vätte, säger Linda Bengtzing.
Hon trycker upp nästippen med ett finger så att hon får ett ordentligt gristryne.
– Amen, kolla. Uppåtnäsa! Jag ser ut som ett troll, säger hon vänd mot spegeln.

Du uppfattar inte dig själv som snygg?
– Nja, lite trollig, lite overklig. Pappa ringer mig när det regnar ute och säger ”gå inte ut för då drunknar du”. Han är rädd att det ska regna in i min uppåtnäsa.

Sån är hon – energisk, rolig, spontan.

När Linda var med i TV3:s Fame Factory kallade de andra deltagarna henne för ”Duracellkanin”.

Under de åtta år då Linda arbetade som sjungande servitris på Wallmans salonger i Stockholm var hon bara sjukskriven i tre dagar, trots att hon ibland var hon så sjuk att tvingades spy mellan uppträdandena.

Nu sitter vi alla fall här, på en krog mittemot fotostudion där Linda poserat i bikini och Linda hugger in i lövbiffen och pommes frittsen på tallriken.

– Jag lever ett liv som är så spännande att jag snart får en hjärtattack.

Två veckor tidigare har hennes låt ”Jag ljuger så bra” gått vidare till final och hon har fått rubriker för hennes ”strippshow” – tre klädbyten på tre minuter utan att lämna scenen. Plaggen var sydda lager på lager. Kreationen var skapad av dragshowartisten Rickard Engfors. 

– Rickard ville att jag skulle byta fem gånger. Jag sa: ”Nej, jag måste kunna koncentrera mig på att sjunga”. Han sa: ”Om du repar tillräckligt mycket så fixar du det”. ”Ja, det vet jag”, svarade jag, ”men jag måste kunna njuta också.”

Ett annat förslag som hamnade i papperskorgen var att Linda skulle framträda i en klänning som täckte hela scenen. Men tyget skulle bli för dyrt och ”jag vill gärna röra mig lite”.

Linda upptäcktes som tioåring av Bert Karlsson då hon vann en talangjakt på hans Skara Sommarland. Året innan hade The Pinks vunnit, bandet som senare fick hits som ”Det spelar ingen roll”. Bert Karlsson minns: ”Hon var ett yrväder. Hon var kaxig, ungefär som hon är idag.”

Det talas mycket om Linda Bengtzings utstrålning, men desto mindre om hennes röst. För fem år sedan sa någon, Linda vill inte säga vem, till henne: ”Vi vet båda två att någon riktig sångerska kommer du aldrig att bli”.

– De orden sitter djupt inne i mig, för jag kämpar med min sång, säger hon och ser ner i bordet.

Linda Bengtzing slog igenom i förra årets Melodifestival med ”Alla Flickor”. Tio timmar innan finalen hade hon spytt i 24 timmar i sträck. Hon hade blivit matförgiftad. Boven var en nattmacka med mimosasallad eller 36 ostron – hon vet inte säkert.

– Så fort jag tog i med magmusklerna ville jag kräkas. Så jag sjöng låten sååå hääär, säger Linda Bengtzing och darrar på rösten som en skröplig gumma.

Trots det måste det ha varit Linda Bengtzings bäst investerade tre minuter, för det senaste året har hon sjungit ”Alla Flickor” en gång om dagen, ibland ännu oftare.
Men det var nära att det inte bidde någon Melodifestival alls för Linda Bengtzing – och allt är Bert Karlssons fel.

2002 ville Bert Karlsson få med henne i Fame Factory. Linda tackade nej.

2003 ringde Bert Karlsson. Linda tackade nej igen.

– Varje gång sa han att jag var för gammal att göra något annat, att det var min sista chans i livet.

2004 ringde Bert Karlsson igen, inför tredje säsongen av Fame Factory. Linda tackade nej.
– Då sa Bert Karlsson lite snabbt: ”Då blir det ingen Melodifestival heller”. Han sa så, men jag tänkte inte mer på det.

Senare samma år sammanträdde SVT:s Melodifestivalsjury för att lyssna igenom de 3000 bidrag som skickats in. Låten ”Alla Flickor” valdes ut. Artister som Pernilla Wahlgren, Lotta Engberg och Lina Hedlund hade provsjungit, men ingen passade.

Då provsjöng Linda Bengtzing och Bert, låtskrivarna och SVT jublade: Bravo! Excellente! Magnifico Splendido! Henne ska vi ha!

Allt var klart – trodde Linda Bengtzing. I januari 2005 ringde Bert Karlsson.

– Jag trodde att Bert hade glömt bort sitt ultimatum. Men det hade han inte. Bert Karlsson tvingade mig att vara med i Fame Factory för att jag skulle få ”Alla Flickor”. Konstigt va?

Bert Karlsson bekräftar uppgifterna.
– Jag tvingade henne att vara med i Fame Factory annars skulle hon inte få låten.

Hur tog Linda det då?
– Nja. Jag sa ”Du får inte bara Melodifestivalen, du ska göra både och. Jag lanserar dig innan så att du får en chans”.

– Jag var riktigt nedstämd, för jag går inte med på saker som jag inte gillar, säger Linda Bengtzing. Nu horade jag helt enkelt. Jag hade två heltidsjobb, Wallmans på Turné och Ordjakten på TV4. Jag hade precis köpt hus. Jag var tvungen att säga upp mig från båda jobben, för jag kunde inte jobba för både TV4 och TV3. Istället skulle jag gå med i Fame Factory där man nästan inte får något betalt.

– Det har inte varit några ekonomiska problem sedan dess, men det är inte tack vare mitt artistliv utan tack vare att jag är utbildad ekonom. Det etablerade mig som artist och när jag väl hamnade på Fame Factory så älskade jag det. Bert får gärna lura mig igen.

Var Melodifestivalen så viktig för dig?
– Nej, men min sång är det och Melodifestivalen kändes som ett steg i rätt riktning. 
Kärlekslivet har dock gått bättre. Under intervjun får hon ett sms från sin pojkvän Jimmy. Han är Rickard Engfors yngre bror.

– Rickard hade pratat om sin bror och jag spanade in honom – trodde jag. Men jag spanade in fel person, en jättesnygg kille som heter Niklas och som är ett ex till Rickard. Så jag flirtade med honom, säger Linda och blinkar intensivt med ögonen.

– Niklas måste ha tänkt att jag var helt knäpp som flirtade med en bög, men jaja. Sedan blev jag presenterad för Jimmy och tyckte att han var jättesöt.

Aldrig tänkt att Jimmy är bög?
– Jo, jag tror att alla är bögar till och från.

Frågade du honom om han är bög?
– Ja, men hans intresse för killar är typ inte stort.

Är du bisexuell?
– Nej, jag är straight, men självklart så funderar man. Jag blev jätteförtjust i en tjej som jag jobbade med på en nattklubb. När jag under en Sanning eller Konsekvens-lek på jobbet ställdes inför att ta chansen så var det inte intressant.

Du ställdes inför chansen att kyssa henne?
– Ja, och säkert en del till om jag hade velat. Jag tänkte: ”Vill jag? Nej”. Hon fascinerade mig som människa. Man måste vara öppen, för tänk om man missar sitt livs kärlek och det råkar vara en tjej!

För tio år sedan var Linda tillsammans med är TV4-programledaren Rickard Sjöberg. De träffades på Grand Canaria där hon var guide och han var där för att göra ett reseprogram.

– Jag har tänkt väldigt mycket på Rickard på sistone för jag har en låt på plattan som är som tagen ur vår historia. ”Ett ögonblick” heter den.

Inte ”Du ljuger så bra”?
– Nej, skrattar Linda. Den är en ballad och börjar så här: ”Jag såg dig gå förbi på håll/ var på väg att säga hej men tänkte ”vad spelar det för roll”/ vi lever två skilda liv/ jag minns inte hur det var att vara vi/ tur att tiden läker sår/ nu har du barn och vacker fru.” 

– Det är inte jag som har skrivit texten men det stämmer så här bra, säger Linda och snäpper med fingrarna.
– Nu är det inte längre någon fara känslomässigt, men den texten sätter verkligen stämpeln på hur det är för många.

Rickard Sjöberg är troende. Är du det?
– Jag ville tro på Gud när jag var tillsammans med Rikard Sjöberg. Jag ville väldigt gärna dela hans tro, för han hade en sådan trygghet, och jag kände mig utanför och avundsjuk.

Överraskande i sammanhanget är att Lindas mamma och pappa sedan sju år driver Bengtzings begravningsbyrå i Gullspång. Den har varit i släkten i hundra år. Lindas pappa kör på dagarna buss – och likbil när det behövs. Linda brukar säga att ”familjen Bengtzing bjuder på den första och sista resan”.

Ni är som Six feet under-familjen. Funderar du att ta över begravningsbyrån?
– Jag jobbar gärna med människor, men de får gärna vara levande.

Några som är väldigt levande är barn. För åtta år sedan var Linda barnflicka åt Robert Wells förtidigt födde son Ted.
– Att jobba med andras barn gör att man själv vill vänta med att skaffa egna.  

Jag hör ofta tjejer i din ålder prata om att deras klocka tickar.
– Jag vill ha hur många som helst, men inte än. När man väl bestämmer sig för att man vill ha barn då tror jag att åldern plötsligt blir jätteviktig. Då tror jag det gör skillnad på veckor. Nu tänker jag ”att skaffa barn vid 37 är inga problem heller”. 

Under året ska Linda turnera, saluföra sin skiva och medverka i TV4:s nya underhållning Rampfeber. Framtiden då?

– Framtiden är ett varannan dags projekt. Ena dagen känns det toppen, nästa dag känner jag panik för framtiden. För som artist kan det ta slut imorgon. Vill ingen lyssna på dig så är du körd.